Gotland, dag 6 – Fårö, Lergrav, Ljugarn, Närsholmen

Som vanligt vaknar jag tidigt, och knallar ut naken för att kissa i morgonljuset. Och så får jag se ännu en fantastisk soluppgång – så kameran är förstås med redan från start. Vinkeln blir lite annan denna gång, eftersom vi parkerat på ett annat ställe på udden. Omväxling förnöjer.

Dessa soluppgångar. De förhöjer verkligen min livskvalitet, och förkroppsligar själva begreppet skönhet, naturens oändliga skönhet.

Även idag tar vi en sväng till Digerhuvud. Det är så vackert, och vi gillar området alla tre. Disa älskar som sagt att klättra, så det får bli ett besök till.

Och så kan man blicka ut över klipporna och det klara vattnet.

I Fårösund provianterar vi i den lokala ICA-butiken, och så ser jag en gammal drömbil som jag bara måste dokumentera.

En Jeep Grand Wagoneer, sannolikt runt 1990 års modell. Så cool. Men har man en sådan måste man ha cowboyboots och Stetsonhatt. Hatten har jag redan, men bootsen måste till.

Så skönt amerikanskt, med de konstgjorda träpanelerna av plast, och mycket krom. Men elegant på något rubust sätt. En amerikansk motsvarighet till Range Rover. Funkar både i terräng och i stan.

Och så stannar vi till vid en loppmarknad, och där möter vi återigen våra campinggrannar från Farnavik, i sin charmiga VW-buss.

Eftersom vi är hungriga, och det inte är så långt till Lergrav, där de har varmrökt lax och lite annan fisk, så åker vi dit och lunchar vid stranden.

Här finns också ett fantastiskt raukfält, inne i en fårhage. Där har vi trampat runt vid flera tidigare tillfällen.

Mobiltäckningen är inte optimal i dessa lite avsides trakter, så då är det ju fint att man satt upp en skylt.

På väg mot Ljugarn hittade jag en bil med en väldigt rolig nummerskylt. Måste dokumenteras.

Vi stannar till i Ljugarn, och tar en promenad på stranden. Fin sand!

Hela familjen på en semesterselfie på stranden i Ljugarn!

Någon tipsade om ett fint område vid en fyr, som kallas Närsholmen, strax söder om Ljugarn. Så dit drog vi åstad, för att se något nytt vi inte har sett förut, och för att slå läger för natten.

Fyren. Den ska vara byggd 1872, och är byggnadsminnesförklarad sedan 2008.

Vi hittade också en parkeringsplats där vi kunde slå läger för natten.

Kvinnan i fönstret. Klassiskt motiv.

Även när det är molnigt kan det bli spektakulära solnedgångar.

Och där skymtar solen fram en sista skvätt innan den försvinner helt.

Godnatt och sov gott! Vi ses i morgon!

Gotland, dag 5 – Fårö

Soluppgång vid Farnavik – det där jag har varit med om flera gånger förr, att jag går ut för att kissa lite, väldigt tidigt på morgonen, och så får jag se detta fantastiska sceneri. Lika vackert varje gång. Eller kanske vackrare.

Men det jag ser inne i bussen är förstås minst lika vackert…

Det första Jennie gör när hon vaknat på morgonen är att pumpa upp den uppblåsbara kajaken, som vi förstås har med oss till Gotland.

Men innan vi drar ut och paddlar tar vi frukost. Vår sedvanliga – äggröra, cappuccino, juice.

Idag är det faktiskt jag som tar första turen. Kul att paddla!

Sen blir det Disa och Jennie som paddlar.

Det är väldigt grunt i Farnavik, så flytvästar är högst onödiga företeelser här.

För en gångs skull är det Jennie som tar hand om frukostdisken idag. Det brukar annars vara min syssla, men att sitta naken i solen och diska känns kanske inte som en straffkommendering direkt…

Sen tar vi en promenad till Gamla hamn, där det står en del väldigt fina raukar, bl.a. en som ser ut som en glad hund. Där har vi också varit tidigare, fast vanligen på kvällen, när solen ska gå ner. Det blir förstås helt vansinnigt vackra solnedgångar här också – riktiga vykortsmotiv.

Och som vanligt – finns det vackra miljöer och vackra människor, så ska kamerorna fram…

En söt Disa på en rauk. Härligt!

Eller så sätter man sig och poserar som att man mediterar. Disa är en rolig tjej.

Mina absoluta favorittjejer på klipporna.

Så åker vi vidare en sväng till Digerhuvud, ett fantastiskt raukområde på sydvästra kusten på Fårö.

Disa älskar att klättra, så detta är förstås ett perfekt ställe för henne att utforska.

Och så kan man alltid posera lite till för kameran. Disa måste vara ett av världens mest väldokumenterade barn. Lyckligtvis tycker hon att det är kul.

Vill man hitta vackra små stenar att samla på och kanske dekorera något med är detta en perfekt plats.

Mor och dotter – glada och härliga att vara med!

Dags att dra vidare. Vi är lite hungriga…

…och då blir det perfekt att göra ett till besök på Creperie Tati – och denna gång tar vi söta crepes allihop, med olika sorters glass och söta såser. Otroligt mumsigt!

På den lilla udden vid Farnavik kan man aldrig veta om det finns plats där man vill stå med bussen, eftersom det finns andra som hittar dit också – men som tur är finns det alltid alternativ. Här hittade vi en fin plats där vi inte har stått förut.

Nere vid stranden campade en familj med två barn i en klassisk VW-buss. Riktigt cool.

Så här får det gärna se ut när man tar familjen på bilsemester. Om inte VW-bussarna vore så små och lite för trånga, skulle jag gärna ha en sådan. Men jag är nöjd med vår Blitz. Den uppfyller alla våra behov.

Och som avslutning på kvällen – ännu en dårvacker solnedgång. Omöjligt att fånga på bild, men man kan få en aning ändå.

Gotland, dag 4 – Hoburgen, Kneippbyn, Fårö

Vi har mörkläggningsskivor som vi kan sätta i fönstren om vi vill sova länge – men det är ganska trevligt att vakna till morgonsolen som strilar in genom gardinerna också. Är det morgon så är det.

Och så kan man alltid busa och fnissa lite i sängen när man vaknat efter en god nattsömn.

Står man med husbilen bara några meter från havet vore det nästan syndigt att inte ta ett dopp. Både vackert och skönt.

Att meditera en stund i vågskvalpet kan också vara oerhört välgörande.

Kneippbyn nästa! Nu är Disa kanske lite för stor för Pippi Långstrump-byn och Villa Villekulla, men tillräckligt stor för att ha kul i äventrysbadet alldeles intill. Vi parkerar jämte en rad andra husbilar, alla av betydligt modernare sort, förstås.

Skulle jag ha råd med en nyare buss så skulle det nog bli en modern husbil av någon av dessa varianter. Den ena mer terränggående, den andra något större och kanske mer komfortabel – men plåtis bör det vara. Stora vita plastcontainers på hjul är inte min grej.

Ro lite roddbåt är en klassisk grej i Pippi Långstrumps värld.

Att köra de små bilarna är också en sådan klassisk Pippi-upplevelse. Men det känns faktiskt som att min bedömning är riktig – Disa har blivit för stor. Vi stannade inte ens för att se teaterföreställningen om Pippi Långstrump. Men vi har å andra sidan sett den 2-3 gånger tidigare.

Vattenlek var mer i Disas smak numera. Hon har blivit så stor, så fort.

Efter besöket i Kneippbyn åkte vi norrut, hela vägen till Fårö. Där stannade vi till på Kutens Bensin, kultstället med skrotbilar, ett café, ett creperie och en fin krog. Där har vi varit flera gånger, men det är verkligen ett ställe man kan besöka många gånger, Deras matlagning är suverän. Kul att titta på skrotbilarna också.

På den stora parkeringen i direkt anslutning till Creperiet, restaurangen och caféet, finns det ibland flera andra intressanta bilar att titta på. Och då menar jag inte skrotbilarna, utan besökande med roliga fordon.

På gårdsplanen framför Creperie Tati står en gammal Buick ambulans från tidigt 1950-tal. Och lite andra bilar. De som äger stället brukar ändra lite varje år, flytta runt och ställa om. Men ambulansen har funnits där i flera år.

Inne i Creperie Tati kan man välja bland en mängd crepes och galetter. Crepes är de söta, galetterna de matiga. Idag tar jag och Jennie de matiga galetterna, och Disa en crepe. Otroligt goda. Men så har de franska kockar i köket.

Mmmmmm… mums, mums, smask, knaper, mums!

Efter maten går vi runt och tittar lite på alla bilar och andra fordon som står parkerade på platsen. Det är ett fantastiskt sortiment, med riktigt gamla bilar (1920-1930-tal) till amerikanare från 1950- och 1960-talet.

OBS! Klicka på de små bilderna för större versioner!

Sen åker vi vidare, tillbaka till vår stamplats på Fårö – Farnavik – en liten sjö bara en kort bit från Gamla Hamn, ett fantastiskt raukområde vid havet.

Där campar vi som vi brukar, och har gjort ända sedan första gången vi var med bussen på Gotland 2014.

Man kan sitta och mysa, titta på solnedgången och bara njuta av tystnaden och stillheten. En bit bort finns ett annat gäng med sina bilar, det verkar som att de fiskar, men de stör inte. Det finns gott om plats för alla som hittar dit.

Bärgning, reparation – och Fårö!

Gotland, dag 15

Så var det måndag, och verkstäderna är öppna. Vi får löfte om att få komma in direkt till den verkstad vi blivit rekommenderade, och ringer efter bärgning. Det går kvickt, och vi får jättebra service av en trevlig man med bärgningsbil.

Jag var först lite orolig för logistiken i hur vi skulle ta oss till verkstaden allihop, men det gick alldeles utmärkt att sitta kvar i bussen under bärgningen, så då var det problemet löst.

Väl framme vid verkstaden fick vi veta att vi måste vänta kanske en timme, eftersom den mekaniker som lovat hjälpa oss behövde åka till sjukhuset för att vara med sin familj en stund – han skulle bli pappa igen. Jag minns inte om det var tredje eller fjärde barnet, men hur det nu än var med den saken får man väl kalla det laga förfall. Så vi väntar tålmodigt, och till slut kom han ju i alla fall. Vi gratulerar honom förstås för det nya barnet, entusiastiskt – och tacksamt, för att han kom till verkstaden trots detta.

Mekanikerna i verkstaden konstaterade snart att det återigen var brytarspetsarna som var brända och felinställda. Bara att byta. Så efter en stunds pyssel och mekande funkade motorn plötsligt alldeles utmärkt. Underbart.

Efter detta synnerligen positiva besked bestämde vi oss för att göra en sista repa norrut, för att liksom göra semestern fullt ut – så vi åkte i lagom fart till Fårö.

Vi började med att åka till keramikverkstaden vi besökte förra veckan, för att hämta Disas porslinskatt. Den blev fin, tycker vi, och Disa blev glad!

Sen tog vi en sista sväng till Farnavik, för att luncha, bada, sola och ha det mysigt. Man vet aldrig när vi kommer tillbaka hit igen. Vi kanske reser någon annanstans nästa år, vem vet.

Jennie och Disa badar tillsammans i det sköna vattnet. Idyllen är total.

Min vackra älskling Jennie tar också ett dopp på egen hand, och torkar i solvärmen.

Och för att avsluta resan riktigt ordentligt, med finess och fest, tog vi oss en omgång crêpes på Crêperie Tati, på Kutens Bensin. Där välkomnas vi som vanligt av den där gamla rostiga Citroën 2CV Fourgonnetten som brukar stå där. Otroligt charmig.

Ytterligare en Volkswagenbuss, på parkeringen till Kutens. Praktiskt med cykelställ – det borde vi ha på bussen också.

Ännu en Citroën 2CV, framför Bistro Albatross, den fina franska krogen som också hör till Kutens Bensin. Den ser dock ut att vara i fullgott och körbart skick, till skillnad från det mesta i bilväg som dekorerar trädgården runt Kutens.

Och så hugger vi in på bästa crêpesen, ever! Helt fantastiska – förmodligen de godaste jag någonsin ätit, inkluderat alla de crêpes jag ätit i Frankrike – men så har de franska kockar också.

Lite grimaser och bus och gos är aldrig fel. Kärlek kan se ut på många olika sätt, och skönhet är relativt.

Men vackrare än så här blir det inte. Mina mest älskade i hela världen, i en kärleksfull omfamning.

Efter att ha smörjt kråset på Kutens, vänder vi bussen söderut igen, och åker mot Visby. Över Fårösund åker vi med färjan Kajsa-Stina, och får oss en liten livshistoria med på köpet.

Vi landar igen på Galgberget, eftersom vi ska hem med Gotlandsfärjan i morgon bitti. En sista natt i bussen före vår hemfärd. Trots motorstopp och oro kring bussens allmänhälsa, har vi haft en underbar semestervecka.

En gång en plats för skräck, död och elände – nu en vacker plats för camping, solnedgångsturistande och romantik. Och lek för klättersugna barn.

Disa och jag tar en promenad på området – jag går och Disa cyklar. Det finns mycket att upptäcka även här.

Full fart i backen, fyra hål i nacken!

I sluttningen hittar vi ett par trevliga damer som har picknick i solnedgångens ljus, och sociala Disa går förstås fram och hälsar, berättar att hon är fyra år och att hon tycker om att cykla. Jag behöver knappt säga någonting. Disa håller låda så bra.

Och så njuter vi än en gång av den fina solnedgången – sista på Gotland för oss i år…

Bad, porslin och Bergmans grind

Gotland, dag 11

Morgondopp i Farnavik. Inte första gången, sannolikt ej heller den sista. Vi trivs verkligen på denna vackra plats. Allting blir vackrare här.

Efter badet gör vi en utflykt. Förra året fick jag utmärkt på en karta var Ingmar Bergman bodde, så jag tänkte att denna gång ska vi leta reda huset. Det är ju trots allt 100-årsjubileum i år för hans födelse. Så vi gav oss ut på upptäcktsfärd.

Efter en del körande på småvägar på sydöstra delen av Fårö stannade vi till, eftersom vi hittade en mystisk grind. Eller inte så mystisk egentligen.

Rejäla grindar och väktarskyltar, på en liten väg på Fårö – inget mysterium, direkt. Här ligger Bergmans hus. Jag fick det bekräftat när vi besökte Bergman Center och jag visade bilden för en kvinna i kassan. Det var min lilla hyllning till gamle Ingmar.

Disa är som vanligt gränslöst söt. Måste förevigas på bild.

Vi åker in till en lokal hantverksmarknad för att ta en titt. Kul att shoppa, kul att bara titta.

Det verkar vara en invasion av Volkswagenbussar på Gotland. De dyker upp överallt. Charmigt, förstås. Även om jag själv inte direkt längtar efter en sådan buss (de är för små för våra behov) så är de jämte amerikanska skolbussar de mest klassiska hippiebussarna.

Vi hittade något att köpa – en underbar toppluva. Disa blev kär i den, och jag blev kär i Disa i mössan. Fel årstid just nu förstås, men det blir ju vinter nån gång, även om det nu inte är vad jag har lust att tänka på just nu.

Vi hittade också en fin keramikverkstad, där man både kan köpa keramik och göra egen. Allt frän drejkurs till porslinsmåleri.

Fina tillbringare, skålar och andra ting. Dock inget vi känner att vi absolut behöver köpa just nu, hur fina grejer de än har. Det finns ju redan en keramiker i familjen, om man säger så. Notera att Disa fortfarande har på sig sin nya toppluva.

Men vi ville gärna låta Disa göra något kul, och de hade färdiggjutna keramiksaker som man kan måla på med glasyr, och så bränner de grejerna och så får man komma tillbaka senare.

Så Disa målar på, och testar många färger. Det blir väldigt fint.

Efter att den fina katten blivit målad får den stå kvar, och så hämtar vi den om ett par dagar.

Tillbaka vid Farnavik igen. Dags för kvällsdopp. Bad i denna sjö tröttnar man inte på.

Sen äter vi god middagspicknick på stranden. Detta är livet när det är som bäst. Nu är det rättvist. Eller – det är så här man ska ha det när man har det som sämst.

Solljuset reflekteras vackert i sidorutorna på bussen…

Disa somnar gott efter ännu en härlig dag på Fårö, med sin nya mjukiskompis Lammi.

Makalöst vacker solnedgång – som alltid.

Farnavik och Langhammars

Gotland, dag 10

Och så blev det återigen en sådan där morgon när jag måste gå ut och låta mitt vatten – och så är det soluppgång. En dundervacker morgon, helt enkelt.

Jennie ställer ut frukostbrickan och väntar på oss andra. Lite långsamma på denna onsdagsmorgon…

Men så kommer vi och äter frukost, förstås. Mumsigt för magen!

Man kan sitta på en rad och njuta av solen. Bredvid Disa sitter en alldeles ny liten kompis  – Lammi. Köpt på Gotland, förstås.

Disa och jag tar oss morgondopp i Farnaviks grunda och varma vatten. Kristallklart ända till dess att man går i det, eftersom man drar upp bottenslammet.

För ovanlighetens skull – en bild på Jennie i bussen, med kläderna på. Är det hippiesemester så är det. Då vill vi vara nakna så mycket vi kan.

Vi åker till Langhammars för att klättra på raukar. Det är också en återkommande aktivitet när vi är på Fårö. I ärlighetens namn finns det ju faktiskt inte så himla många grejer man kan göra här på Fårö – så det vi kan göra, det gör vi.

Disa älskar fortfarande att klättra, och hon kommer allt högre och högre, med allt större lätthet och schvung. Imponerande.

På kvällen tar vi en promenad till Gamla Hamn, för att beskåda solnedgången. Den är förstås lika fantastisk som den brukar vara, och det blir en del fina bilder – åt båda hållen.

Sista dagen – glass och cirkus!

Gotland, dag 16

Så var det sista heldagen på Gotland, och detta tänkte vi fira med att gå på Cirkus Brazil Jack. Innan dess ska vi också göra lite utflykter. Disa mår bättre efter magsjukan, och orkar nu hänga med. Men allra först måste jag diska. Och är det nu hippiesemester så är det – då diskar man i sjön, naken.

Disa har som sagt piggnat till, och ser nu mycket friskare ut. Vi hoppas att hennes lilla mage ska få stabilisera sig och må bättre än de senaste dagarna. Men bäddmadrassen (med brun fläck) måste vi nog lämna in för att få tvättad…

Vi åker en liten sväng till Langhammars, mest för att slänga sopor. Men då fick jag också möjlighet att ta denna roliga bild, som jag tycker väl skildrar två vitt skilda förhållningssätt till husbilscamping. Inga värderingar, bara ett konstaterande. Man väljer det man gillar.

Det där med soporna är ett kapitel för sig. På Gotland har de fått för sig att det ska vara väldigt svårt att slänga sopor om man är en campare. Man ska köpa en stor påse för 90 spänn, typ, och så ska man slänga alla sopor i den, och lämna in på en särskild sophanteringsanläggning. Och på många soptunnor har man gjort ett litet hål, och så är locket låst, så att man inte ska kunna öppna och slänga större påsar.

Så jag har lärt mig var man kan slänga sopor, och ett sådant ställe är just bredvid dassen på Langhammars. I Visby är det hyfsat enkelt också. I övrigt måste man vara väl orienterad. Jag har slängt sopor i smyg i en sopcontainer vid Bergman Center också. Ja, det är faktiskt på den nivån.

Så åkte vi till Lauters, ett mysigt café i närheten av Langhammars, där vi bland annat åt glass, till Disas stora glädje. Efter dagar av magsjuka, och då vi konstaterat att hon fick behålla just glass, blev det ett stort glädjeämne – inte bara för att glass är gott.

Och så behövde vi ju förstås besöka Cirkus Brazil Jack även i år, för att få njuta av lite klassisk traditionell cirkus. Denna gång var cirkusen i Slite. Det hade vi missat, så vi åkte först till Visby, men fick då köra så raskt vi kunde till Slite. Lyckligtvis är det alltid väldigt korta distanser på Gotland…

Även i år tog jag lite bilder med Trolle Rhodin och mig och bussen framför hans fina cirkus. Riktigt skön, kul, trevlig och begåvad människa!

Disa och Jennie på cirkus – komiska trapetsartister, akrobatkonster till häst, en vansinnigt stark man som böjer stålstänger, jonglerar med bildäck och blir överkörd av en bil, en extremt vig kautchukartist – och mer därtill! Mycket bra föreställning, helt klart!

Sista kvällen på Galgberget. Nu är det bara sova, vakna i morgon och åka till färjan som gäller. God natt!

Vila och tvätt

Gotland, dag 15

En trött och urlakad Disa, medfaren av magsjuka, vilar i sängen och leker med sin lilla rosa dator. Men det verkar som hon mår lite bättre nu i alla fall. Glass och godis kan hon äta, och får behålla.

Vi har fått låna en tvättmaskin av familjen Wase, och så har jag hängt upp tvätten bakom bussen. Nu hoppas vi att Disa ska återhämta sig – och att det inte blir ännu mer diarré och kräk i sängen…

Hippie Camp

Gotland, dag 14

Det där med att gå ut och kissa tidigt på morgonen… Soluppgångar kan vara minst lika fascinerande som solnedgångar, förstås. Att se morgondimman lämna vattenytan, solen som strilar genom tunna molnstrimmor – så vackert.

Vi har en väldigt lugn dag idag, eftersom Disa har varit magsjuk, och har både kräkts och bajsat i sängen. Inte optimalt i en liten husbil, men vi har ändå lyckats hantera det. Vad som behövs nu är vila och återhämtning.

Jennie gör lite workout på morgonkvisten. Att äta är förstås också nödvändigt.

En dag i solens tecken

Gotland, dag 13

Vårt eget lilla Hippie Camp – favoritplatsen som vanligt – udden i Farnavik. Här kan vi hitta lugn och ro, sol, bad, lek.

Jag ville ha några nya gulliga och romantiska bilder med mig och Jennie, så med hjälp av kamera, stativ och fjärrkontroll tog jag en serie bilder på oss tillsammans. De blev rätt fina, och dessaa bilder kändes extra härliga!

Om man vill tvätta håret mer noggrant kan man förstås också använda hink med uppvärmt vatten och skopa,

Vi åker och fikar på Sylvis Döttrar, ett populärt kafé på norra Fårö. Där finns också en lekplats för barn, med lekstuga och allt. Kul för Disa!

Framåt kvällen tar vi en promenad mot Gamla Hamn, där det finns fantastiska raukar, och där man också kan se en spektakulär solnedgång. En av världens bästa platser att beskåda solens avsked från vår dag.

Spindelnät är spännande, och lite läskiga, tycker Disa.

Nere vid raukarna har många byggt små stentorn – kanske i väntan på solnedgången?

Disa älskar förstås som vanligt att klättra. Och här finns det en hel del att klättra på.

Kul att se oss själva i solskuggan mot en stenvägg.

På andra sidan denna klippa står någon och fotograferar sin flickvän, som står ovanpå och poserar. Det var en så omedvetet komisk syn att jag inte kunde låta bli att ta några bilder.

Snart går solen ner, och vi vill förstås placera oss på bästa sätt för att kunna betrakta skådespelet.

Det är en populär plats att åka till, vilket är förståeligt. Vackrare än så här är nog väldigt svårt att hitta.

Ja, detta är en orgie i solnedgångsbilder – och här är kvällens sista, alldeles innan solen försvinner helt bakom horisonten.