Gotland, dag 7 – Närsholmen, Visby

Morgondopp i Östersjön kan vara härligt, och en bra start på dagen.

Ibland plumsar man i bara, och andra tillfällen går man sakta.

Frihet!

Promenad tillbaka till bussen efter badet. Sen passar det utmärkt med frukost, inför dagens äventyr.

Ännu en loppis, eller prylmarknad, som de också kallas här på Gotland. Vi gillar att titta på saker, och ibland händer det att vi köper något.

En hel del fina grejer kan man hitta på vissa marknader, oftast de som säljer både nytt och gammalt – och en hel del skräp och skrot på andra marknader.

Sommarsemester betyder också att man ibland tar en glasspaus. Absolut nödvändigt!

Semester på Gotland betyder också för oss att vi går på cirkus, närmare bestämt Cirkus Brazil Jack, som turnerar runt i Sverige, men som alltid spelar en tid på Gotland. Så det sista vi gör denna semestervecka, innan vi åker hem, är att gå på cirkus – något som har blivit lite av en tradition, ända sedan 2016, då vi första gången gick på Cirkus Brazil Jack, efter att jag hade fotograferat bussen framför cirkustältet, och självaste cirkusdirektören Trolle Rhodin kommit utspringande, glad i hågen.

Eller rättare sagt, jag och Disa går på cirkus, och Jennie gör något annat. Men vi ska träffa vänner i Visby, så vi parkerar nära cirkusen, och tar sedan en promenad genom Visby.

Så här ser entrén ut innan de har öppnat för besökare. Stor förväntan!

Alla dessa små innergårdar, träd och blommor, gränder och prång. Visby är verkligen en vacker liten stad.

Anakronismen lever i Visby, inte bara under medeltidsveckan.

Och så hälsar vi på en gammal vän, Janne (och hans familj), som fick barn samtidigt som jag på 1990-talet, men som jag inte har träffat på väldigt länge. En genomtrevlig, rolig, intelligent och skön person, helt enkelt.

Men så blev det då äntligen dags för cirkus! Disa och jag bänkar oss nära arenan, för att få se allting så bra som möjligt.

OBS! Klicka på de små bilderna för större versioner!

En fantastiskt fin föreställning, även om det blev bara inspelad musik och ingen orkester denna gång – orkestern är från Ukraina, och de drog helt enkelt när det blev krig, eftersom de ville försvara sitt land. Så kan det gå ibland. Men Trolle & Co gjorde något fint av det, och hade även en fantastiskt duktig luftakrobat från Ukraina med i föreställningen.

Efter föreställningen ställde alla artisterna upp sig i ett fototält, så att besökare som vill kan få fina selfies med sina favoritartister. Och jag blev förstås indragen av Trolle, så att vi kunde ta ytterligare en glad selfie tillsammans.

Sista dagen – glass och cirkus!

Gotland, dag 16

Så var det sista heldagen på Gotland, och detta tänkte vi fira med att gå på Cirkus Brazil Jack. Innan dess ska vi också göra lite utflykter. Disa mår bättre efter magsjukan, och orkar nu hänga med. Men allra först måste jag diska. Och är det nu hippiesemester så är det – då diskar man i sjön, naken.

Disa har som sagt piggnat till, och ser nu mycket friskare ut. Vi hoppas att hennes lilla mage ska få stabilisera sig och må bättre än de senaste dagarna. Men bäddmadrassen (med brun fläck) måste vi nog lämna in för att få tvättad…

Vi åker en liten sväng till Langhammars, mest för att slänga sopor. Men då fick jag också möjlighet att ta denna roliga bild, som jag tycker väl skildrar två vitt skilda förhållningssätt till husbilscamping. Inga värderingar, bara ett konstaterande. Man väljer det man gillar.

Det där med soporna är ett kapitel för sig. På Gotland har de fått för sig att det ska vara väldigt svårt att slänga sopor om man är en campare. Man ska köpa en stor påse för 90 spänn, typ, och så ska man slänga alla sopor i den, och lämna in på en särskild sophanteringsanläggning. Och på många soptunnor har man gjort ett litet hål, och så är locket låst, så att man inte ska kunna öppna och slänga större påsar.

Så jag har lärt mig var man kan slänga sopor, och ett sådant ställe är just bredvid dassen på Langhammars. I Visby är det hyfsat enkelt också. I övrigt måste man vara väl orienterad. Jag har slängt sopor i smyg i en sopcontainer vid Bergman Center också. Ja, det är faktiskt på den nivån.

Så åkte vi till Lauters, ett mysigt café i närheten av Langhammars, där vi bland annat åt glass, till Disas stora glädje. Efter dagar av magsjuka, och då vi konstaterat att hon fick behålla just glass, blev det ett stort glädjeämne – inte bara för att glass är gott.

Och så behövde vi ju förstås besöka Cirkus Brazil Jack även i år, för att få njuta av lite klassisk traditionell cirkus. Denna gång var cirkusen i Slite. Det hade vi missat, så vi åkte först till Visby, men fick då köra så raskt vi kunde till Slite. Lyckligtvis är det alltid väldigt korta distanser på Gotland…

Även i år tog jag lite bilder med Trolle Rhodin och mig och bussen framför hans fina cirkus. Riktigt skön, kul, trevlig och begåvad människa!

Disa och Jennie på cirkus – komiska trapetsartister, akrobatkonster till häst, en vansinnigt stark man som böjer stålstänger, jonglerar med bildäck och blir överkörd av en bil, en extremt vig kautchukartist – och mer därtill! Mycket bra föreställning, helt klart!

Sista kvällen på Galgberget. Nu är det bara sova, vakna i morgon och åka till färjan som gäller. God natt!

Politisk mångfald i kubik

Gotland, dag 6

Dags att rulla vidare. Det är mycket som händer idag. Jag parkerar utanför innerstaden idag – med ett stopp vid Cirkus Brazil Jack, där jag tar en bild igen. Måste nog gå på cirkus med familjen i år också. Never change a winning team.

Lunch i bussen. Det är både praktiskt och härligt att man kan krypa in och mysa i bussen, och även det här med maten. Jag gillar verkligen det här att ha hemma med sig.

Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) är i stan under Almedalsveckan. De travar runt med sina fanor, och spelar balla, och det väckte förstås harm hos många. I själva verket består NMR av en drös vilsna själar, förvirrade konspirationsteoretiker, foliehattar i marschkängor, kort sagt jävligt dåliga nazister. Inte ens om jag själv vore nazist på riktigt, skulle jag vilja ha med dessa töntar att göra. Eller kanske särskilt då. Direkt pinsamma.

Samma dag som NMR skulle demonstrera, arrangerades också en mångfaldsparad genom Visby – lite som ett mini-Pride, men med ca 2.000 personer var det ändå ganska stort för att vara i lilla Visby. Det lilla NMR:s flaggviftande och skräniga hojtande av ”Hell Seger!”, ”Nationalsocialism!”, med mera, överröstades rejält av mångfaldståget. Som vanligt hängde jag med på cykel och fotograferade. Färgglatt, kraftfullt, roligt och kärleksfullt.

Alla samlas på kajen vid hamnen, och det blir ett långt tåg. Lite som om halva Visby samlats på ett ställe. Många ballonger, färgglada kläder, leenden, kramar och glädje.

IRM (Inte rasist men…) var förstås där, på sitt eget unika sätt. IRM har en egen, provokativ och humoristisk stil i att motverka rasism, med särskilt fokus på Sverigedemokraterna. De är fräcka, roliga, kaxiga och coola.

Själv ställde jag mig framför NMR-mobben och pekade och skrattade högt. Länge. Min tanke är att det värsta dessa stackars nynazister kan tänka sig är just att bli förlöjligade, förödmjukade. Jag såg hur störda flera av dem blev när jag pekade och skrattade, men de kunde ju inte göra något – området var ju fullt med poliser, journalister och aktivister. Vad som behövs mot dårar som dessa är narrar, clowner och gycklare, för att få dem att se ut som de narrar de faktiskt är.

Speaking of clowns – i Visby träffar jag Magnus Ek, hyfsat nybliven förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF). Vi har ett långt och stimulerande samtal på ett kafé på Hästgatan, och sen tar vi en av mina klassiska clownnäseselfies utanför kaféet. Trevlig kille.

På kvällen åker vi ett gäng pirater till östra Gotland, till ett hus inte långt från Ljugarn, för trevligt umgänge, mat och mys. Klassisk knytis. Skål!