0

Dags att gå i ide

201011_blixten_carlotto_angen

Så blev det återigen dags för gamla Blixten att gå i vinterdvala, i en gammal lada i Roslagen. Vi har inte alltid haft bussen där på vintrarna, men de flesta åren har vi ställt den där. En gammal bekant till mig äger ladan, och anordnar vinterparkering för entusiastbilar. Så det kan vara lite kul att kolla in andra bilar som är parkerade runt ladan när vi väl kommit dit.

201011_blixten_framfor_ladan_2

Här står bussen och väntar. När alla har lämnat sina bilar och åkt ska bilarna köras in under tak, och där får de sen stå hela vintern. Vi får hoppas att Blixten går igång igen i vår. Men det har inte varit ett problem hittills, så det ska nog gå bra då också.

201011_blixten_urbaddat

Jag har tagit ur alla lakan och handdukar, för att de behöver tvättas. Så det får hänga med hem också. Vattendunkarna är tömda, och allt ätbart är urplockat. Klart för vintersömn.

201011_blixten_ledsna_familjen_2

Det är lite ledsamt att lämna bussen. Vi gillar ju att åka med den. Men klimatet tillåter tyvärr inte mysiga resor med bussen så här års. Det blir för kallt och fuktigt, helt enkelt. Ingen värme. Bara sommarstuga.

201011_blixten_glada_familjen

Hej då Blixten! Vi ses nästa vår! Nu åker vi hem med vår gamla Mercedes, och den får duga under vinterhalvåret.

201011_blixten_framfor_ladan_1

0

Höststädning

201010_blixten_urpackning
Så blev det dags att städa
ur bussen. All mat och dryck, alla handdukar och lakan som ska tvättas, och lite andra grejer som ska hem, och inte ligga kvar i bussen, sopor som ska slängas. Det blev en rätt så rejäl påse med grejer. I morgon kör vi bussen till vinterparkeringen.

0

Nätterna blir längre…

201003_blixten_nattparkerad

Det har blivit oktober, och bussen är parkerad hemma i Bagarmossen för det mesta. Det är en ovanligt varm höst, men det är ändå för kallt för längre utflykter, och sannolikt för kallt på nätterna för att kunna sova i bussen. Det börjar alltså bli dags att ställa undan bussen för vintern. Trist och vemodigt, men så är det. Vi får längta till att värmen kommer tillbaka i vår.

0

Hippie cockpit

200919_cockpit_blixten

Detta är en förarplats som skiljer sig rejält från nyare bilars förarplatser. Både i sittställning, material, utrustning och mer därtill. Det skönaste är förstås att man kommer upp så mycket högre än i de flesta andra bilar, men det gör man å andra sidan i nyare lastbilar också.

I övrigt så finns det väldigt lite plast i den här bilen, och i stort sett ingen elektronik. Den elektronik som finns där är tillskott i form av lösa manicker som mobiltelefoner m.m. Bilen har ingenting sådant. Det är plåt, trä, glas, tyg, bakelit och liknande. Och ALLT hanteras manuellt – ingen automatik över huvud taget. Omkopplaren för hel- och halvljus är en metallknapp som sitter längst till vänster på golvet. Detta är sannerligen en tidsmaskin.

Den kanske största skillnaden mellan denna gamla skåpbil och nyare skåpbilar, är dock att den väger 2,5 ton, och saknar servo. Fickparkeringar på asfalt är ett helvete. Hårt arbete är bara förnamnet. Men så fort man rullar så går det bra. Man får ha en stor ratt.

0

Mina väsensskilda tyskar

200919_vara_bilar

Dessa två gamla tyska bilar har jag nu haft sedan 2014. Bussen köpte jag på påskhelgen, och Mercedesen på hösten. Min gamla Volvo 940 blev vandaliserad, och försäkringsbolaget ansåg att det skulle bli dyrare att reparera än att bara betala en klumpsumma för den. Så då blev det denna Mercedes 240E.  Den är förvisso den nyaste bil jag haft (2001), men nu är den alltså snart 20 år gammal, och inte direkt i toppskick. Bussen är nu mer än 50 år gammal, men rullar än.

Dessa bilar må vara tyska båda två, men de är verkligen från två olika världar. Den ena kliver man upp i, den andra ner, den ena har manuell växellåda, den andra har automatlåda. Och så skiljer det förstås mer än 30 år mellan dem, vilket har konsekvenser. Den ena är snabb, tyst och effektiv, den andra är långsam, bullrig och omständlig. Kul att kunna välja.

0

Soppatorsk i tunnel

200905_soppatorsk_1

Det har sina sidor att köra runt i en hippiebuss som är mer än 50 år gammal. Jag tänkte att jag ska berätta en rätt skönt pinsam historia ur livet med ett hyfsat antikt fordon.

Någon gång då och då, kanske bara en gång per säsong, får jag ett motorstopp, sannolikt orsakat av ånglås eller liknande. Som regel brukar det räcka att bara låta motorn vila en stund, sen går den igång igen, och så kan jag köra vidare. Jag vet inte riktigt vad som orsakar det, och därför har jag ännu inte lyckats lösa problemet. Jag har bara accepterat att det finns, till dess att jag hittar en lösning. Så om jag får motorstopp (vilket händer ytterst sällan) så brukar jag ta det lugnt, se till att jag rullar till en plats där bilen inte är i vägen, vänta lite, och sen åka vidare.

En annan sak som inte funkar i min buss är bensinmätaren. Så jag tankar relativt ofta, som regel när det är minst halv tank kvar, och jag skriver upp i ett litet anteckningsblock hur långt jag har kört (kilometerräknaren), och hur mycket jag har tankat. På så sätt har jag också kunnat räkna ut hur mycket bensin bussen drar. Och jag utgick därför från att det fanns bensin i tanken.

Så fick jag motorstopp, mitt i en tunnel mellan Gullmarsplan och Årsta, helt nära avfarten mot Huddinge. Jag var då helt övertygad om att det återigen var det gamla vanliga ånglåset (eller vad det nu är), och tänkte att jag får väl bara vänta lite. Men jag väntade, och väntade, och väntade, men motorn vägrade att gå igång.

Till slut kom en sån där vägassistansbil farande, och ställde sig bakom mig med blinkande lampor. Det resulterade i att vi fick vänta på en bärgningsbil, som lyfte upp min gamla buss på sitt flak, och ställde ner den på en parkeringsplats vid Årstafältet. Väl där var jag tvungen att fundera på hur jag skulle lösa problemet. Ytterligare ett problem var att startbatteriet började bli urladdat.

En bra sak med att ha en skojig och något uppseendeväckande bil är att man lätt får hjälp, om det behövs. En herre erbjöd sig att låna ut lite ström från sin bil. Så jag tog fram startkablarna. Men inget hände. Alltså, startmotorn gick runt och runt, men motorn tände inte. Med lite startgas tände dock motorn, vilket gav insikten att det inte var fel på tändningen.

Så jag började fundera. Har jag verkligen tankat sedan senaste längre resan? Så fyllde jag på i tanken från reservdunken (5 liter) – och då gick bussen igång! Jag hade alltså fått soppatorsk, men fattade inte det. Hade jag tänkt på det redan i tunneln, när bussen stannade, så hade jag kunnat starta om och åka vidare utan problem, utan bärgning, utan lång väntan. Lite pinsamt, men en god lektion.

Nu är bussen fulltankad. Samt förstås reservdunken. Och jag har allvarliga funderingar på att på lång sikt skaffa en något nyare buss, som är lättare att hitta delar till, lättare att laga. Och som har en fungerande bensinmätare…

200905_soppatorsk_2

0

Kanske inte färdkost, men…

200905_camp_vin

Jag skulle bara handla lite vin och annat gott på Systembolaget, och så såg jag denna flaska. Nu är bilen på etiketten förvisso en VW-buss, och det är ju inte vad vi har, men vår Opelbuss är definitivt camp, och den är gul, så det kändes ändå helt rätt att köpa denna flaska.

Vi har inte provsmakat ännu, och får väl återkomma om det. Jag har inga förhoppningar om att det ska vara ett fantastiskt vin (skruvkork och plastflaska), men det är i alla fall en kul gimmick. Är det faktiskt ett gott vin så ser jag det som en bonus.

0

En riktigt kul present!

200901_ganesha

Jag fick en väldigt fin gåva av två vänner som varit i Indien tidigare i år. Jag har länge önskat mig en härligt kitschig och färgglad Ganesha, gärna med blinkande lampor och glitter, helst i uppenbar plast – sådana som indiska lastbilar och taxibilar har på instrumentpanelen – till Blixten. Så nu äntligen träffades vi över en fika på Södermalm, och så fick jag min fina Ganapati.

Den var också utrustad med en mycket märklig sladdkontakt, så jag måste nog bygga om den lite, och kolla strömstyrkan på lamporna (förhoppningsvis 12V) så att det blir rätt. De hängande dekorationerna på solskyddet behöver också renoveras lite. Perfekt pyssel för en händig Calle!

0

Sexsibility Week

sexsibility_2018

Ett sexigt ljus i Coronamörkret: Sexsibility på Ängsbacka i augusti. Som allt annat denna sommar är även Sexsibilityfestivalen inställd, i alla fall som den sköna festival vi är vana vid. Men Ängsbacka kursgård har gjort ett intressant arrangemang i att de har ordnat några veckor av vad de kallar ”Conscious Camping”, med ett begränsat antal platser för camping på området, och så arrangeras temaveckor, som denna Sexsibiity Week, i år senare än vanligt – den 18-23 augusti. Men där måste jag självklart vara med även i år. Jag har varit med på festivalen och hållit i diverse aktiviteter varje år, så det här ville jag inte missa.

Fortfarande erbjuds ett antal workshops, fast nu Corona-anpassat, med strikta maxantal deltagare, och övningar som är anpassade för det läge vi befinner oss i nu under pandemin (som ju faktiskt fortfarande pågår, även om det verkar avta). Även det sociala i övrigt är omskapat så att det ska å ena sidan vara inspirerande och härligt, men ändå ansvarsfullt med tanke på Coronaepidemin.

Utöver min insats är även kursledare som Andy Buru, Ingrid Frideborgsdotter, Lisa Björling, Johan Ekenberg, Li Storm (Lisa Josefsson), Lamhita Jacobson, Rupert Alison, Salila, Lorenzo Stiernquist och Ronyah där och håller aktiviteter – och några till!

200818_tankning

Det är en bit att åka till Ängsbacka, som ligger i Molkom, någon mil från Karlstad. Mer än 30 mil. Så det är bra att tanka då och då.

200819_arboga

För att inte trötta ut mig själv alltför mycket, började jag köra ganska sent på tisdag kväll, och så stannade jag till ungefär halvvägs, i Arboga, parkerade bakom en mack och sov till nästa morgon, så länge jag behövde. Sen åt jag en god frukost. Efter det var det en baggis att köra resten av vägen till Ängsbacka. Och bussen gick bra hela vägen.

190629_up_on_the_hill

När jag väl kommit fram till Ängsbacka får jag en plats där jag kan parkera bussen, koppla in ström och göra mig i ordning. Up on the Hill kallas platsen, eftersom den ligger på en platå lite högre upp än festivalområdet. Så jag får väl kalla mig ”Fool on the Hill”, då.

200819_boplats_bussen_1

Som vanligt är det stenhårda restriktioner mot att fotografera på området, av förklarliga skäl. Det finns alltid några som solar nakna, eller ägnar sig åt annat sexigt. Därför blir det mest bilder liksom runtikring, och inget från själva festivalen, men däremot från min boplats uppe på höjden.

200819_boplats_bussen_2

Och här ser man boplatsen lite senare på kvällen, med stämningsfull belysning från såväl solnedgången som från innerbelysningen i bussen, samt informationstältet på festivalområdet. Jag kan alltså kika ut genom fönstret och se vad som pågår på gårdsplanen.

200823_boplats_bussen

Min lilla röda cykel har jag förstås med mig, som alltid. Väldigt skönt att kunna ta sig fram rätt fort, särskilt med tanke på att jag alltjämt är ganska trött i kroppen efter vårens hjärtproblem.

200821_kaffe_kaka

Caféet på Ängsbacka är mycket trevligt, och de har därtill vansinnigt gott kaffe, och väldigt goda bakverk. Så det där att sitta i solen på altanen, och inmundiga en cappuccino och en morotskaka, det hör till höjdpunkterna under veckan.

190630_nudity_sex_sign

Det finns goda skäl för de hårda fotorestriktioner som gäller på Ängsbacka under Sexsibilityveckan. På de delar av festivalområdet där det är tillåtet och välkommet att vara naken och sexuell vill man inte ha folk som springer runt och fotograferar. Lite tråkigt för mig som älskar att fotografera, men som sagt – rimligt.

200819_hogfeldt_tavla

Jag fick en rolig present av min fina vän Lisa – en liten tavla med en komisk bild av Robert Högfeldt, med en komisk skildring av Adam och Eva i paradiset. Det gjorde mig glad.

200820_lorenzo_calle_pod

En dag höll jag en workshop tillsammans med min fantastiskt kompetenta kollega Li Storm, då jag framför allt trummade en stund. Sen höll jag samma dag ett seminarium om 9 Sätt att Älska, vår teori om hur vi människor har olika sätt att uttrycka och ta emot kärlek, och så blev jag därtill intervjuad i en podcast av min vän Lorenzo Stiernqvist, som också är mannen bakom Sexsibilityfestivalen. Aktiv dag!

200823_kalyan_calle

Plötsligt hördes ljuv musik från ett av kökstälten. Bollywood! Jag kom då i samspråk med Kalyan, som när han inte lagar mat på Ängsbacka, cyklar runt i Europa. En riktig äventyrare! Vi upptäckte att vi hade många gemensamma favoriter, både vad gäller filmer, skådespelare och musik. Shahruk Khan, Madhuri Dixit, A. R. Rahman, m.fl. Härligt!

200823_okq8_paus

Så var det dags att åka hem igen. Denna vecka har varit betydligt lugnare än tidigare års festivaler (eftersom det ju inte var en festival). Men helt klart är Sexsibility alltjämt en av årets stora höjdpunkter. Och så måste jag förstås tanka innan jag åker hem från Värmland till Stockholm.

200823_nastan_hemma

Nästan hemma. Korsningen Nynäsvägen/Sockenvägen har vi åkt oräkneliga gånger, alla de år vi har bott i Bagarmossen. Så även denna gång.

En intressant incident – när jag väl packat ur allt ur bussen, och åkte iväg för att parkera den på den plats jag hyrt av en kompis under sommaren, så stod där redan en bil – den svarta Range Rover Sport som man ser på denna bild. Det visade sig vara en man som bodde i huset närmast parkeringsplatsen, och som har en stor familj. Det blev lite diskussion kring det, och jag lovade att ringa Anita om hon kunde tänka sig att hyra ut p-platsen ett tag till den här grannen. Just denna natt parkerade jag på Lagavägen.

200823_upptagen_pplats