Ibland kan små, små detaljer göra märkbar skillnad. Jag har många gånger blivit lite småirriterad på att diskmedlet och tvålen inte varit så lättåtkomliga, och att jag inte haft någon bra placering för dem. Så jag skruvade helt enkelt fast ett resårband intill diskhon, med lagom utrymme för ett par småflaskor. Vips, så hade jag både tvål och diskmedel ständigt tillgängliga, utan att flaskorna ramlar runt när man kör. Så lätt kan man göra livet lite enklare.
1987 köpte jag min första bil, en orange Renault 4L. Just då var Bill Wattersons serie Kalle & Hobbe (Calvin & Hobbes) väldigt populär, så min bil fick förstås heta Hobbe. Calle & Hobbe, liksom. En annan serie som också var mycket populär då var Katten Gustav (Garfield). Så jag köpte en sån där Gustavmjukis med sugkoppar på, för att ha i en bakre sidoruta i min Renault. Den fick sen följa med i alla mina bilar, och nu sitter den i bakfönstret i Blixten. Gustav har dessutom fått nya sugkoppar. Den har ju trots allt hängt med i 35 år…
Ibland är det helt enkelt bara så kul att ha en skön gammal hippiebuss. Då blir man så här glad.
Vi börjar morgonen med en klassisk frukost, som vi brukar – äggröra med gräddfil och cocktailtomater, samt cappuccino, juice och smörgås. Bra start på dagen.
Det har regnat våldsamt under natten, och fortsätter även under dagen, om än något mer modererat. Man kan gå ut utan att bli genomblöt direkt. Jag ser en väldigt fin gammal Ford Cortina på parkeringen, och går ut för att ta en titt.
Vad är det för något som kommer svävande bakom bilen? Om man försöker fotografera samtidigt som man håller i en glass, så kan det uppstå komiska effekter.
Om regnet inte vill sluta kan man ju alltid pyssla med något annat – som att läsa, surfa, rita.
Att regnet äntligen slutar betyder inte nödvändigtvis att det slutar vara blött. På sina ställen var det så djupt med vatten även på allmän väg, att många vände med sina bilar för att ta en annan väg. Lyckligtvis har vår buss hög markfrigång, så vi körde även genom djupare vattenmassor.
Stövlar kan bland vara absolut nödvändiga. Och så kan det ju vara väldigt kul att plumsa runt i stora, djupa vattenpölar.
När solen slutligen vinner över regnet, kan man ha picknick utomhus. Inte så dumt.
Och – det finns inga tillfällen då det är fel med glass.
En skön grej med bussen är att man så lätt kan göra kortare utflykter, små helgresor. Så det gjorde vi – en sväng till Nynäshamn kan ju aldrig skada. I Nynäshamn finns ett väldigt trevligt område som heter Lövhagen, med fin natur, ett trevligt café – och en stor parkeringsplats där man får stå med husbil, något som inte är en självklarhet. Det finns t.o.m. en vattenkran intill parkeringsplatsen för oss med vattendunkar att fylla på. Här stannar vi över natt.
Eftersom Blixten har fyllt 50 år (redan för tre år sedan) så är den befriad från besiktningskrav. Men det är bra ändå att låta besiktningen kolla upp bilen då och då. Så Disa och jag åkte till Bilbesiktningen med Blixten. Och det var uppenbarligen dags, för det var en del trassel med ojämn bromsverkan, samt en brusten stötdämpare. Bra att veta. Dags för verkstadsbesök, helt enkelt.
Stefan är en riktigt skön snubbe. Bor på Södermalm, åker motorcykel, har jobbat som TV-producent och mycket annat spännande. Vi träffades första gången i maj 2018, på en av AHK:s bilträffar vid Årstaviken, ett tillfälle som faktiskt är dokumenterat i detta inlägg.
Stefan bjöd mig och Jonas (en till skön snubbe) på lite Garden Party för tre på Stefans innergård en varm sommarkväll, och vi hade alla något med oss att äta och dricka. Själv tog jag med mig en stor bytta pakoras, en av mina indiska specialiteter. Givetvis måste hippiebussen inspekteras.
Ibland kan även en vanlig parkering bli en smula oortodox. Med en så pass stor buss måste man använda precis hela parkeringsrutan, och då kan det bli lite trångt. Men – funkar det så funkar det.
På instrumentpanelen står som alltid Jagannatha-Balaram-Subhadra i sitt lilla minialtare. Den lätt humoristiska kulturella referensen till detta är förstås Ratha-yatra (vagnsfestivalen). Varje år i Puri, södra Indien, tar man fram de stora originalversionerna av dessa gudabilder, ställer dem i varsin enorm vagn, och drar dem runt gatorna i Puri, under festande med hundratusentals människor i denna enorma karneval. Det engelska uttrycket ”juggernaut” härstammar direkt från denna Jagannatha-ratha-yatra.
Min buss är förstås inte ens en tiondel så stor som de imposanta vagnar man kan se i Indien, men jag kan i alla fall köra runt dessa små gudabilder i den…
De madrasser jag lät skära till för några år sedan var för hårda för Jennies stackars rygg, och det har lett till ryggont och gnissel. Vi har försökt kompensera det med dubbla bäddmadrasser, men det har inte räckt. Så nu gjorde jag slag i saken och åkte till en säng- och madrassfirman Pass of Sweden i Länna, där de kunde såga till nya madrassdelar. På bilden ser man de gamla madrasserna, tillskurna så att man ska kunna ha dem som sittdynor och ryggstöd om man fäller upp bordet i mitten. Jag har inte sytt fodral till madrassdelarna, men jag har tyget till det, så när jag har tid och ork ska jag förstås ordna det.
Här har vi börjat såga till nya madrassdelar, med de gamla som mallar.
Lite pusslande och trixande blir det…
När alla madrassdelarna är färdigtillskurna är det bara att bära ut dem till bussen, för att sen lägga dem på plats där de ska ligga.
Här ser man bordet, samt de reflekterande skivorna jag tillverkade när vi köpte bussen, att sätta i fönstren för mörkläggning vid behov.
Och här är alla de nya madrassdelarna på plats. Nu ska det väl bli mjukt och mysigt även för min vackra prinsessa Jennie? Jag får nog undvika att lägga någon ärta under madrassen…
Och här kom bäddmadrassen på plats. Det ser redan mysigt och välkomnande ut!
Röda lakan, röda örngott, och blommiga påslakan. Mysigt värre.
Äntligen provligga den nya sovplatsen! Jennie och Disa myser, och de nya madrasserna får med beröm godkänt. Skönt! Nu kan vi åka ut på nya äventyr!
Jag bestämde mig för att åka till Skå Festplats på Färingsö, eftersom en man som jobbar där tyckte att jag borde komma dit. Han hade sett min hippiebuss på Facebook, och trodde att den skulle passa in på de små bilträffar de har där varje torsdag på sommaren. Jag hade dessutom en inbjudan från min vän Hanna-Karin, som bor bara några minuters väg ifrån festplatsen. De berömda två flugorna.
OBS! Klicka på de små bilderna för större versioner!
Tyvärr måste man åka Ekerövägen för att komma till Färingsö. Det var inte roligt. Det pågår en massiv ombyggnad av Ekerövägen, vilket innebär att de alltsomoftast är fruktansvärda köer. Jag har aldrig kört så långt, så långsamt. Och då har jag ändå suttit fast i Peripheriquen runt Paris. Bilträffen var liten, men med flera intressanta bilar. Och min buss passade förstås in alldeles utmärkt.
Sedan åkte jag vidare till min vän och satt i hennes trädgård resten av kvällen. Mycket trevligt! Och hemresan blev betydligt effektivare. Inga köer.
Blixten 