Så blev det dags för en sista måndagsträff på parkeringen vid Årstavikens Segelsällskap. På vintern står här fullt med uppallade båtar, och nästa gång jag kommer hit har båtfolket kanske fyllt på här nere – men nu är det fortfarande plats för bilar.
Mannen med den gamla Cadillacen från 1930-talet är aktiv i Automobilhistoriska Klubben, och berättade för mig hur det gick till när han köpte bilen någonstans i USA. Han krävde att det lika gamla golfsetet skulle följa med vid köpet, och så fick det bli. Riktigt cool att ha en gammal golfbag från 1930-talet i den för ändamålet avsedda luckan på sidan av bilen.
OBS! Klicka på de små bilderna för större versioner!
Hasse, mannen med en Ford Sedan från 1951 lärde jag känna redan 1985. Han hade då en Peugeot 404 cabriolet, på vilken han hade satt en Alfa Romeo-grill i mitten av fronten, samt ett Alfa-märke i mitten av ratten. Därtill hade han satt ett emblem på bakluckan med texten Millecento (1100 på italienska, från en FIAT). Detta ledde till att han aldrig behövde betala P-böter, eftersom lapplisor och P-nissar alltid skrev fel. Jag skrattade gott åt detta tilltag, eftersom jag själv såg direkt att det var en Peugeot. Ännu roligare var det att även Alfa Romeo-fantaster också brukade gå på lurendrejeriet. Hur kul som helst.
Jag målade på den tiden på t-shirts på beställning. Jag brukade cykla till Hötorget med stor cykelkärra efter hojen, och satt där på eftermiddagarna och målade. Jag fick då veta att bilentusiaster brukade träffas på onsdagkvällar vid Biskopsudden på Djurgården, så en onsdag hojade jag dit – och mycket riktigt var det fullt med fina bilar där, bland andra den omnämnda Peugeoten.
Bilentusiaster var också mina bästa kunder, både för att bilar är en av mina specialiteter, men också för att de vet precis vad de vill ha på en t-shirt. Många fler kunder än på Hötorget, alltså. 1987 skaffade jag min första bil, och den sommaren släppte jag det där med Hötorget helt, och åkte istället runt på bilträffar med min lilla Renault. Jag fick alltid massor med beställningar av de där bilentusiasterna. Än idag träffar jag gamla kunder, som hälsar på mig med glädje. ”Jag har inte kvar just den bilen, men tröjan hänger på väggen” – har jag hört många gånger.
Jag bytte snart bil till en annan Renault 4, fast skåpmodell, som jag byggd om inuti så att det gick att sova och bo i den. Det var också den bilen som inspirerade mig till att 2014 skaffa min hippiebuss, och äntligen återigen ha en bil som man kan bo i.
Blixten 